Tiden går...

... alldeles för snabbt ibland... Hur blev detta lilla knyte en liten gosse? Kan bara sitta och studera honom i alla hans bravader och all charm. Detta lilla troll. Hur lär han sig allt? Helt plötsligt så bara kan han.. Hur hände det? Ibland glömmer man även hur liten han var.. Stackars pojk, han kommer alltid va min lille =) De är verkligen livets största gåva. No doubt! Att bara få lukta in hela hans mjuka doft varje morgon, varje kväll.. ja när helst jag vill =) Det är lyx det!

Visst, det finns kanske de (kanske många) som tycker att jag har en skittrist liv.. Kanske mest för att ni inte testat på det. Inte mycket som slår detta livet. En underbar sambo som fortfarande tar mig med storm, en fantastisk son som gjorde mitt liv komplett, otroliga vänner som alltid finns i mitt hjärta, sist med absolut inte minst, obeskrivliga familjer/släktingar (både mina o Rickards givetvis) som står som berg i stormen... Vem vill inte ha det så här? Kanske inte alla, men jag vill!

Jaha, nog om detta =)

Snart kommer Ida o Jonas o det är onekligen dags för mig att hoppa in i duschen..

Jobbet har vart bra idag.. Blir troligtvis samma imorgon.. På onsdag ska det va en ensamma mamman dag. 10.00 vandrar jag in på solhörnan och får brynen plockade o färgade, när de är färdiga ska jag slänga mig en stund i solariet, för att sedan gå bort till Klipp&Klös o färga o klippa håret - lyx! Längtar supermycket! Är så härligt, man känner sig ny (istället för bättre begagnad, haha..) Man får väl unna sig ibland?

Får se om faffa o farmor Nina tittar inom en runda sen. De skulle också iväg o grilla idag, gott =)

Nej, duschen va det ja...

På de undersköna bilder jag bjuder på idag är lilleman lite drygt en vecka gammal... Älska!