Baahh!!

Om 5 minuter drar vi. Tar vagnen o pyser, först ner till Maxi o sen vidare till Blåbärsstigen.

Blev ingen promenad igår. Va mest ynklig, tyckte synd om mig själv o gick o la mig..

Jag har ont.

Jo, jag vet.. jag gör massa saker jag inte borde. Lyfta min son, dra tunga kundvagnar, storstäda hemma.. bära bilstolen med sessan i.. bära matkassar. Listan kan göras oändlig..

MEN, då kommer földfrågan: -Vem ska göra det åt mig? Ska jag stå som ett får mitt på parkeringen på Maxi.. vänta på att någon vänlig själ ska ta hand om mitt liv mitt i sin egen stressiga vardag? Ta ut mina barn ur bilen o sätta dem i kundvagnen.. Bära hem mina kassar åt mig?

Det finns ju liksom saker jag inte kommer ifrån.. Men ändå får jag inte utföra dem på typ 12 veckor? O ja.. jag känner av att det jag gör är fel. Det gör ont.

Jag tar alla nätter själv för att Rickard ska orka med sitt jobb. Men mitt jobb då? Mina/våra barn? Allt måste flyta på felfritt, annars brister jag i tårar... Planerar 100 steg framåt för att allt ska klaffa. Att ha ont kräver mycket energi av mig.. energi jag så mycket hellre skulle lägga på något annat!

Jävla skit med! Hatar i va gnällig.. men känner mig liten just nu.. otillräcklig.

Så.. nu har jag kräkt av mig lite.. nu ska mina kids få sol o friskluft..