måndag 6 september 2010

Stanna upp

Tro aldrig att du är speciell för någon bara för att du tror det själv. Tro att ni är nära när det inte kunde vart längre ifrån.

Helt plötsligt får du den - dolken i ryggen, den feta högerkroken rakt i magen.

Att bli smutskastad känns vidrigt, gör ont. Än ondare gör det att personen i fråga har känslor som is. Varför skulle jag bry mig om dig liksom? Varför ska jag svara dig bara för att du vill?

Man sitter liksom där - undrar mest varför? Jag måste ju ha gjort något sjukt för att förtjäna detta? Men nej, det har jag faktiskt inte!

Grät på jobbet, sårad, besviken o arg. Arg som fan på mig själv dessutoum, för att jag inte kan låta bli o gråta. Varför ska denna personen få beröra mig så? När jag tydligen inte betyder särskilt mycket...

Jag behövde inte be dig o välja, vilket jag aldrig skulle göra heller. Du valde helt sonika bort mig ändå.

Din hårdhet o din vasshet stryper mitt hjärta. Ditt iskalla sätt o föra dig skrämmer mig.

Hur kan man inte känna något liksom? När jag trodde att vi betydde evigheten för varandra?

Jag är ett skämt!

Inga kommentarer: