Pang!

Imorse när jag skulle stiga upp.. ja, ni vet den där härliga morgonsträckningen man gör innan man kliver ur sängen..? Den va inte så härlig längre.

Smällde till något fruktansvärt i nacken o en smärta med det som va obeskrivlig.

Dum i huvudet o nojjig som jag är, vickar jag direkt på tårna, för att vara 100 på att jag inte är förlamad! =D

O det va jag ju bevisligen inte.

Däremot, får jag göra allt precis som jag rör mig i sirap. I stort sett allt gör ont, jag vill gråta en skvätt t.o.m av o gäspa..

Tog typ 1 1/2 timme o ge Ella välling o byta om på henne.. Det ni, det måste ändå va någon form av rekord?

Min fina, underbara mamma kommer o hjälper ett par timmar. Vad gjorde man utan sin mamma? Min är värd tusen gånger sin vikt i guld!

Älskar dig mamma!

Bjuder på en bild av mini-Picasso =D