My body hates me!
Är nu hemma efter en timmes promenad - jag ska erkänna att jag har ONT.
Rickard säger inte något, men jag kan den där blicken.. vad var det jag saaaa?
Men, mitt sinne tackar mig, skön rensning av hjärnan - jag hör lite hur jag skriker pepp, pepp till mig själv =)
Som läget är nu tänker jag liksom lite som så.. om foglossning o sammandragningar tänker fortsätta i denna takten, hur länge har jag möjligheten att röra på mig såhär då? Gäller att passa på när man kan.. eller?
Nu ska jag ta mig en härlig dusch (o be en lång bön) att smärtan lättar lite.
Sen blir det en kopp te o mys i soffan..
Natt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar