Idag är det pappornas dag =)

Kan ju börja med en summering av gårdagen. Själva dagen va ganska så händelsefattig här hemma.. Gick mest omkring o mös o fes ;) Plockade lite, för det gör man ju alltid.. Rickard fixade putsen på kaminen. Mest lekte grabbarna mina med tågbanan (Noel gillar även kartongen skarpt, haha)

Körde in till Sbg för o handla lite.. Sen drog vi en runda på lekplatsen, vill dock påstå att jag tyckte det va en ganska trist lekplats. Får försöka hitta en roligare. Hem, lagade mat o åt.

Ohh... spännande va? ;P

Sen kom Emma o Krille hit på fika. Det blev bibbelbabbel o fika till långt in på natten. Snacka om att kunna prata ihjäl många timmar utan o märka det! Märks att det va länge sedan vi sågs.. O Emma, jag gissade lite på att ni ville träffa oss också.. ;)

O idag så firas alla pappor för glatta livet (ja, nästan alla..) Här hemma fick pappa R frulle på sängen o paket. Kan även tillägga sovmorgon, för det visste jag stod långt upp på önskelistan.. Va helmys o sitta i sängen o äta frukost tyckte Noel, pappa fick t.o.m ha paketet ifred (!?)

Pappan i huset uppskattade allt o vi fick många varma smile o många tack.

Nu ska vi strax köra hem till min älskade mamma på lite söndagslunch. Jag ska ta en promenad också tänkte jag. Kan ju säga att Fars Dag är egentligen Mors Dag för min del. Har ju inte direkt något som jag kallar för pappa. Min mamma har haft rollen som båda föräldrarna hela min uppväxt. Jag beundrar henne enormt för detta. En uppgift hon klarat klanderfritt o med tonvis av kärlek. Min mor är en kvinna jag hyser enorm respekt för - en kvinna jag verkligen ser upp till. Hon tar sig igenom det mesta med huvudet högt, men har inga problem med att visa att hon är människa. Hon är absolut en av mina själsfränder o jag älskar henne mer än livet själv!

Valet stod mellan o öppna upp hela mitt förflutna med min biologiska far. Jag kan säga att det är inte vackert, inga goda känslor, mest avsky o förakt. Eller då.. hylla den person som tog sin an rollen som pappa o skötte det galant (hur konstigt det än låter har jag aldrig känt mig som ett "skilsmässobarn") Så min mamma är en onekligen en extraordinär kvinna, eller hur?

Det jag kan tacka min "far" för - det är ju detta: Han har påverkat (omedvetet självklart) mig enormt i valet av man. Valet av vem som skulle få bli kallad pappa av mina barn. Jag har valt något allt min egen pappa inte är. Rickard är en varm, omtänksam man. Han har ett stort hjärta o han är god. Han skulle aldrig göra oss illa på något sätt i världen. Vi kommer alltid först o han älskar oss genom eld o vatten. Jag kan sitta här hela dagen o rabbla upp saker, men har lite annat för mig, haha..

Kände att jag ville göra detta inlägg till något positivt istället för o dra upp alla svarta känslor o sitta o spy galla.

Önskar er en underbar dag!